Publicerad i Vardagslivet

Längesedan… autism ADHD pandemi operation m.m.


Ja det kan man verkligen säga att det var! Vet faktiskt inte hur längesedan det är jag skrev ett inlägg här i bloggen sist. Har flera inlägg skrivna i mobilen i olika appar, i kollegieblock, textdokument på datorn m.m. Både hela inlägg, stödord, kortfattade texter o.s.v. på saker som jag tänkt att jag ska skriva om i bloggen. Jag får väl ta någon dag…eller några dagar längre fram och sätta mig och gå igenom allt och se om jag kan lägga in några av de inläggen.

För man kan väl fortfarande lägga in saker på passerade datum? Såg att sidan har gjorts om en del, likaså hur man skriver ett vanligt inlägg numera. Blir nog till att lära sig sidan på nytt tror jag, för det var lite svårt att hitta hur jag skulle göra för att ta bort de utkast som låg sen jag sist satte mig för att göra något här i bloggen ;-p Vad ska man säga? Jag fastnade i en annan värld där jag glömde bort bloggen till viss del och inte delade av mig likamycket om vad som hänt i mitt liv. Men det har hänt en hel del och det under snart 4 års tid, shit det har troligen redan gått nästan fyra år sedan jag skrev och uppdaterade er om vad som hänt i mitt liv.

Några av er vet nog om en del av det tack vare facebook, vänner och familjen, men det finns fortfarande mycket kvar som inte har kommit ut där utan som jag skrivit ner lite här och var eller bara samlat i mina tankar..

Just nu är klockan 02,21 fredagen den 13 november 2020, vilket betyder att jag egentligen borde ligga och sova eller åtminstone försöka sova. Men jag är pigg, rastlös, känner av ångesten och hjärnan går dessutom på högvarv pga min autism och ADHD…så hur ska jag lyckas sova då? Då jag dessutom opererade vänsterhanden för lite mer än en vecka sedan så kan jag inte sätta mig och göra smycken, kan inte heller baka…vilket jag iofs inte skulle kunna ändå p.g.a. att maskinen låter nog för mycket… Finns iofs vissa saker jag kan baka där jag inte behöver min halvgud Herkules, men han är ju så enkel att använda och det går så snabbt med honom.

Nu undrar ni säkert varför jag opererat handen och p.g.a. vad, jag har opererat vänstra handen och handleden p.g.a. karpaltunnelsyndrom. Haft ont, domningar, stickningar, kraftbortfall m.m. m.m. i den sen X antal år tillbaka, hade det i högra handen sen jag var barn och den opererade jag för X antal år sedan nu. Det hjälpte och var tänkt att jag skulle operera vänstra handen ett halvår senare…men det blev förskjutet med ca 2.5 år… Varför låter jag vara osagt för det vet jag inte och det är ingen ide att försöka spekulera i det eller säga att det är någons fel. Vilket som vänstra handen är relativt nyopererad och jag kan inte göra speciellt mycket, får inte göra speciellt mycket och har blivit väldigt rastlös av det hela.

Det gör ju inte saken bättre att hjärnan inte kan slappna av och koppla ner sig från sin verksamhet utan snarare har blivit värre, iaf ibland, sen jag fick mina diagnoser i början av året. Tjoho liksom! Eller inte! Förut sov jag illa p.g.a. ångesten till och från, men kunde då ta tabletter som hjälpte mot det, nu har jag ytterligare två diagnoser som fått hjärnan att kännas och verka mer aktiv sen jag lärde mig mer om dem, om mig själv och hur de påverkar mig och min vardag. Ibland funkar tabletterna fortfarande, men jag kan bli väldigt trött och seg dagen efter och inte funka normalt då…det är liksom ingen direkt balans i det hela känns det som. Står på väntelistan för att få träffa en läkaren när det gäller medicinering pga autismen och ADHD, men det har jag gjort sen februari…tror jag det var.. Känns lönlöst och hoppas på att jag kommer få träffa den läkaren detta året iaf, får väl ringa och se hur det går med det hela och vad de säger..

Sen har vi ju det hela med pandemin som härjar i världen, shit alltså vad ska man säga!? Vad kan man säga egentligen? Känns nästan som om det inte spelar någon roll med vad man säger för något, för viruset blir bara värre när det verkar som om vi människor börjar få bukt på smittspridningen. Vi får se hur länge ökningen håller på denna gång, i våras så var det från mars/april till juli innan de började säga att det går neråt med antalet smittade och döda per dag. Jag tror det var i juli iaf, jo det måste det ha varit för de ställde in studenternas firande, sen var det midsommar och det var prat om ifall skolorna skulle få fortsätta ha lektioner på distans under hösten. Men de sa att med tanke på all minskning så trodde de att skolorna skulle kunna öppna under hösten som vanligt…eller ja typ som vanligt iaf, med vissa restriktioner och krav m.m.

Se hur det gick, skiten ökade igen då folk gick tillbaka till skolorna, jobben, började gå ut på krogarna, restauranger o.s.v. Det blev ungefär som om folk sket i att vi fortfarande hade en pandemi att bekämpa i världen. Det är bara att se på vilken kraftig ökning vi har nu och hur mycket starkare och kraftigare den dessutom är jämfört med den i våras. Flera sjukhus har och får dagligen gå i stabsläge för att de hinner inte med, de orkar inte, de har inte platser för de sjuka och ingen personal som kan eller orkar jobba.

Jag vet inte hur många som egentligen inte är utbildade inom vården, hade gått i pension från vården och andra yrken som har gått in och fått snabbutbildningar för att kunna hjälpa personalen inom vården och för att ta hand om covid-19 patienter. Oavsett om det är 1000, 4000, 10000, 25000 eller 50000 personer så tycker jag att de alla är värda en enorm eloge för det enorma jobb de gör tillsammans med den ordinarie vårdpersonalen. Och de om några är verkligen värda en enorm eloge för att de offrar sin tid med familjen, vänner, sin semester, ledighet, sitt liv för att hjälpa oss andra och för att finnas där är vi behöver dem som mest under pandemins framfart. TACK!! TACK till alla er som jobbar inom vården och gör allt ni kan för att underlätta för de som behöver uppsöka vård oavsett om det är p.g.a. pandemin eller något annat. Men speciellt ett STORT TACK till er som jobbar med pandemins offer och patienter!!

Jahopp, vad ska jag skriva om nu då?…ja så är det för mig när hjärnan får bestämma eller väljer att bestämma.. Jag lyckas inte, eller kan inte hålla mig till ett ämne under en längre tid utan att byta samtalsämne…oavsett om det är när jag pratar eller skriver. Det är jävligt störande faktiskt, okej jag hade det förmodligen så förut också, men då märkte jag inte av det på samma sätt och blev inte påverkad av det på ett medvetet sätt. Tjolahopp och välkommen till mitt nya liv, ta en kölapp och ställ dig i kön, håll avstånd!, för att lära känna mitt nya jag och för att förstå vem jag är. För ärligt talat så är det lite så jag känner att det är, jag måste lära känna den nya jag och förstå vem jag är pga diagnoserna, hur jag funkar pga dem o.s.v. Jag vet jag är fortfarande den samma och allt det där, men nej så känner inte jag att det är. För jag vet att jag har ändrats p.g.a. mina nya diagnoser och jag vet att jag ändrades redan då jag fick mina ångestdiagnoser och lärde mig om dem och lärde känna mig själv om hur jag funkade p.g.a. dem. Det är samma sak nu, jag håller på att lära känna mig själv med de nya diagnoserna, samtidigt som jag håller på att lära mig om dem, hur de är, funkar o.s.v.

Men främst av allt så håller jag på att lära mig hur JAG funkar p.g.a. dem och hur och varför jag reagerar som jag kan gör ibland, varför jag tänker som jag gör, känner som jag gör och allt det där. Ibland kan det t.o.m. vara så att när alla andra reagerar på något så reagerar jag inte alls utan bara är som vanligt…typ kall…medan sen helt plötsligt så reagerar jag kraftigt, lätt eller inte alls. Vissa gånger kan jag reagera kraftigt medans andra knappt reagerar på saker och ting, den balansen försöker jag lära mig och på nytt läsa av både inom mig själv och på andra. Men även försöker att acceptera att jag är inte som alla andra och kommer ALDRIG i livet att bli det och har ALDRIG varit det heller. Sen ja var liten har jag varit lite annorlunda p.g.a. mina diagnoser, men det är först nu i vuxen ålder jag har fått reda på att jag har dem. Det var aldrig något som skolan, bvc, läkare eller någon annan tänkte på, reagerade på eller något sådant. Jag klandrar ingen för det faktiskt! Jag hade en bra, rolig, lärorik, uppskattad, kärleksfull, omtänksam och minnesfull uppväxt. Visst fanns det stunder som inte var så roliga p.g.a. djur som gick bort, släktingar som gick bort eller andra saker som hände, men det är en del utav livet som formar oss och ger oss livserfarenhet.

Nej jag ska stänga ner nu och försöka sova, eller åtminstone vila…det har snart gått en timme sedan jag började skriva detta inlägg..

Lovar att inte ta lika lång tid på mig innan jag skriver igen!

Godnatt och sov gott på er som inte har somnat ännu!

Publicerad i Gamla inläggen

Operationsdags.. och efter operationen..


2018-05-30 Kl: 08,57
Hej på er!

Detta inlägg började jag skriva November förra året, men det blev aldrig klart.. Kommer att skriva om det vid ett senare tillfälle, just nu har jag bara en fungerande hand så det är mycket pekfingervalsen…men med Fel hand =/ Inte det lättaste att skriva då kan jag lova, än mindre då den högra gör ont som faaaaaaaaan just nu.. Men här kommer inlägget/ena:

2017-11-20 Kl: 14,01
Hej på er där ute!

Ja, då var det dags snart då…bara två dagar kvar nu innan man ska lägga sig under kniven. Nervositeten och oron har börjat stegra nu och göra sig ordentligt påmind och bråkar med mig. Inge kul tycker jag, för det påverkar min ångest på ett sådant sätt att  den att stegrar och bråkar med mig hela tiden. Det där med att kunna sitta och koppla av, kunna koncentrera mig på enkla saker, kunna vara delaktig eller närvarande känns som bortblåst och som något som finns väldigt långt borta just nu.

Men samtidigt så vet jag att det inte stämmer, utan det är bara tillfälligt pga oron och nervositeten inför operationen. Det är ju aldrig riskfritt att få narkos eller lägga sig under kniven, än mindre om man har några extra kilon. Förhoppningsvis så kan de utföra den genom titthål som de hoppas på, men vi får se, läkaren sa att risken finns att de måste göra snitt med tanke på min övervikt.. Men men oavsett vilket så tror jag att det går bra och att det kommer vara helt klart värt det efteråt.

Vägen till operationen har varit lång och smärtsam på flera nivåer..

2017-11-30 Kl: 00.48
Hej på er nattugglor!

Här sitter jag lite drygt en vecka efter min galloperation i soffan och tar det lugnt och väntar på att Raul ska komma hem från julbordet med jobbet.

Publicerad i Gamla inläggen

En vanlig morgon..


Inlägg som började skrivas 31/7, men lades in/publicerades av mig idag natten mellan 29-30/11. Minns inte vad mer jag hade tänkt skriva, men ville lägga ut det iaf..

Godmorgon på er!

Som vanligt får man inte vara ensam när man går in i badrummet, oavsett vad man ska göra dessutom.. Ska jag gå på toa, ta deras låda, duscha, borsta tänderna, hämta något, fylla Ezkils balja och ge honom mat eller ja vad som helst, så ska de följa med in i badrummet. Helst ska de ju gärna vara på en också eller iaf så nära de kan vara för att se vad man gör eller få ta del av det man håller på med.

Publicerad i Gamla inläggen

Goooooooodmoooorning eeeeveeerybudy!!


Ja godmorgon på er nyvakna människor och god förmiddag eller något på er som varit vakna några timmar, men inte hela natten.
Själv så blev jag väckt kl 04.00 av fröken Flizan, som tyckte att det var lägligt att sätta sig nedanför sängen och jama. Hon började med låga och korta jamningar såklart, sen ökade det successivt tills hon märkte att jag pratade med henne. Och vad ville hon tror ni!? Jo få ligga bredvid matte på hennes arm och bli kliad på magen och mysa lite. Inte kunde jag somna om heller, så när hon vid kl 04.30 fick för sig att hoppa ner och gå ut från sovrummet och sätta sig i vardagsrummet och jama så pass högt att Raul i vanliga fall hade vaknat och knäppt med fingrarna åt henne. Men tro det eller ej, han soooov igenom hennes jamande denna gång..eller så försökte han låtsas att hon inte existerade 😜
Hur som helst vart det dags för mig att gå upp, då jag ändå inte kunde somna om och Flizan bara fortsatte att hoppa mellan att ligga hos mig i någon minut, ut i vardagsrummet och in till mig och ut i vardagsrummet o.s.v. Var ju bara att pallra sig upp och kolla vad det kunde vara hon skrek om; vatten fanns, torrfoder fanns, lådan var relativt ren och Alla leksakerna hade de spritt ut i större delen av lägenheten. Så vette tusan varför hon ville ha upp mig ur sängen.
Men men var bara till att kliva upp..

Fast jag gick tillbaka till sängen sen och låg och läste nyheterna, spelade, skrev lite med en kompis på kik och lillsyrran på whatsapp. Sen var det dags att kliva upp för att äta frukost, innan det var dags att gå till bussen och där sitter jag nu.. Relativt full är bussen… och idag är sista dagen, vad jag vet nu, som jag åker den här bussen till ”jobbet”. För idag är sista dagen innan de lägger ner nämligen.. Vet inte riktigt hur jag känner för det..

Nej nu måste jag sluta skriva, för ska av bussen och gå heeela 634m till arbetsplatsen. En sista gång..

https://youtu.be/UBY4EB5gAo8

En bra låt…handlar inte om samma grej..men låttiteln är iaf passande, likaså delar av texten..

Kram på er!! Hör av mig senare igen..

XoXo
Tjingeling

Publicerad i Gamla inläggen

Egypten


Hej på er!!

Här kommer det en liten hälsning från vårat hotell Siva Oasis & Sands i Port Ghalib, Marsa Alam, Egypten, Afrika.
Hoppas att ni har det bra där hemma!? Vi har det bara bra här, idag har det blåst lite men det har ändå varit behagligt väder med blå himmel, solsken, några enstaka bommullstussar till moln och lite lättare blåst. Trots att det blåste lite idag, har vi haft tur med vädret de dagar som hittills har passerat…eller natten till igår så regnade det tydligen rejält och det duggade lite när vi gick för att delta på välkomstmötet och sen äta frukost. Amanda, våran servicepersonal från Ving, berättade att det var första gången på 3 månader som det regnade här.

Hon berättade också att det är 90% öken i hela Egypten, det bor 90 miljoner människor på de 10% som inte är öken, 90% av de som bor i Egypten är muslimer och restrerande 10% är kristna. Amanda berättade även en del andra intressanta saker om Egypten, folket som bor här och ja allmänt, men just nu kommer jag tyvärr inte ihåg det. Delar med mig av det vid ett senare tillfälle.

För tillfället sitter vi i lobbyn och tar några drinkar, kopplar av, läserbok/skriver till er läsare och bara har det allmänt avslappnat och soft. Vi hade ingen lust att gå och sätta oss på rummet efter middagen och var sugna på att ta någon drink…så vi hamnade här 😛 Inget fel med det säger jag, är riktigt avkopplande, mysigt och soft att sitta här. Trots…!… Alla tyskar som pratar så förbaskat högt hela tiden, Även om de snudd sitter i knä på varandra. Och roligt garv har de också.. Speciellt en som sitter strax bakom oss, när han skrattar så är det hööögt och det påminner lite om en överförfriskad, medelålders tant som samtidigt gör sig till lite när hon skrattar. Nu har ni alla fått upp en bild på medelåldersdam som är lite på lyset och sitter och gör sig till när ni skrattar… Ni kommer att bli förvånade när ni får reda på hur personen ser ut… Det är en herre i 70 års åldern, med typ en munkfrisyr..som börjar försvinna och tunnas ur mer och mer, glasögon med svarta lite tjockare bågar (inte sådär tunna somen metalltråd, utan det är plasthölje över tråden), rätt normalbyggd, med en liten liten mage…sån där som gubbar kan få då de blir äldre och slappa och han är väl 175-185 cm lång skulle jag tro.
Inte alls den bild ni hade fått framför er va??
Då kan ni tänka er hur jag reagerade när jag satt och tittade åt det hållet han och det sällskap han är här med sitter. Först blev jag paff över vem det var som skrattade och pga hur det lät, men sen fick jag mig själv ett litet skratt över det hela och kan inte göra annat än att le varje gång jag hör honom skratta.

Jahopp vad ska jag mer skriva till er där hemma om då? Vi har ju inte gjort så mycket ännu, är ju bara början på vår vistelse här i Egypten. Hmm…ja just det, vi funderar på att ta en eller två utflykter och just nu är det väl en som är ganska färdigbestämd..och det är en halvdags utflykt. Vi kommer börja med att åka ut med en båt till ett närliggande område där vi kommer få snorkla och titta på korallreven, fiskarna och allt vad vi har turen att se. Efter det ska vi vidare till ett annat ställe, där vi också ska få snorkla och då kommer vi även få se stora havssköldpaddor för det är där de brukar hålla till. Det ska bli riktigt härligt och fantastiskt att få se det underbara, majestätiska och fantastiska djur i sin rätta miljö.
Får se om vi tar en utflykt där vi får se delfiner också, skulle vara så majestätiskt och fantastiskt att få se dem i det fria och i deras naturliga miljö. Få se dem i flock, höra deras sång, se dem leka, fara fram i vågorna och ja bara vara så som de ska vara.
Det är billiga utflykter dessutom och det finns många intressanta att göra, vi får se hur många vi hinner med. Eller om det blir att vi åker tillbaka tid vid ett annat tillfälle och kanske stannar 2 veckor för att hinna göra flera av utflykterna, skulle kunna tänka mig att göra deras endags och tvådags utflykt till Luxor. Även om den startar 3.45 härifrån hotellet och det är flera timmars bussresa direkt på morgonen. Vi får se hur det blir med det hela i framtiden..

Nu kan jag tyvärr inte skriva mera för tillfället för mitt batteri på surfplattan håller på att ta slut. Men jag kanske lyckas skriva någon mer dag innan vi åker hem igen. Bilder får ni dock inga förrän jag är hemma i Stockholm igen.

Ha det bra och sköt om er!!

Tjingeling ding dong på er!!

Publicerad i Gamla inläggen

En nattresa senare…


Då satt man på tåget igen då.. 3.e gången man åker med SJ på natten nu…samma klockslag varje gång dessutom. Måste säga att jag gillar det och har aldrig rest bättre med SJ än jag gjort de här fyra gångerna; morgontåget ner den 12.e Augusti, nattåget hem den 16.e Augusti, nattåget ner den 25.e Augusti och nu nattåget hem den 28.e Augusti. Och till mångas stora förvåning har tågen gått I TID också, eller när jag åkte hem sist så var det lite försenat ifrån Malmö, men det var pga ett banarbete så det kunde ju inte SJ rå för att det blev försenat.

Båda vändorna har jag åkt från Stockholm ner till Hässleholm dessutom för att träffa en underbar kompis i några dagar. Vi har haft det riktigt kul tillsammans, njutit av lugnet, tiden ihop, spelat WII, umgåtts, tagit promenader, gjort andra saker ihop.
Det har varit underbara dagar och jag önskar att de hade varit fler och inte tagit slut så fort som de tyvärr gjorde. Men man kan inte få allt här i världen, livet är inte bara roligt och avkoppling det består av så mycket mer; ansvar, plikter, arbete, familjen..

Om jag inte såg helt galet så passerade vi Tranås nyss…såg en skylt i fönstret framför/bredvid mig och det speglade sig från fönstret bakom/vid andra sidan gången.. Tyckte att det stod Tranås centrum på den, men kan ha fel med tanke på att jag läste baklänges och allt..

Nej får fortsätta att berätta om mina Skåne/Blekingeresor en annan gång, känner att jag håller på att nicka till och börjar få lite ont i ryggen av att sitta såhär på sidan i sätet som är hårt och sen har ett ääääännu hååårdare armstöd som skär rakt in i sidan av ryggen på höger sida just nu..

Så jag säger nog tyvärr godnatt tills vidare, så hörs vi vid ett annat tillgälle!!

Puss och kram på er!!

Tjingeling XoXo